Mot en friskare raser – nya genetiska studier i hunder

Snabba framsteg inom biomedicinsk forskning det senaste decenniet har revolutionerat forskningen inom ärftliga sjukdomar. Tusentals av defekta gener har upptäckts hos olika ärftliga rubbningar och det har resulterat i både tidiga diagnoser och förebyggande behandling, likväl som bättre behandlingsmetoder av sjukdomar. Den här utvecklingen fick ett stort uppsving av den internationella ”Human Genom Project” som har underlättat identifikationen av riskgener och sjukliga gener hos många åkommor. 

Nyligen har hundens genetiska arvsmassa blivit sekvenserad, som i sin tur gett möjlighet till många nya genetiska upptäckter. Hunden är genetikerns dröm därför att varje ras representerar en grupp av genetiskt likartade djur som härstammar från några få individer. Närvaron av hundratals raser, var och en i en isolerad population, tillåter oss att förenkla ett komplicerat genetiskt problem. De flesta raserna har framavlats av människan och denna selektiva avel har gett en häpnadsväckande variation mellan raserna vad gäller vikt, storlek, huvudform, päls, form på öronen, beteenden och sjukdomar. Eftersom vilken egenskap som helst som associerar till en viss ras, måste ha kommit från en gemensam genetisk faktor, framträder dessa gener mycket tydligare än dom skulle i en population av obesläktade och olikartade djur.

Orsaken till det stora antalet rapporterade sjukdomar är effekten av inaveln inom de olika raserna som avslöjar de recessiva sjukdomsgenerna. Genom aggressiva avelsprogram har man skapat över 400 olika raser och belastat dom med över 400 ärftliga sjukdomar under de senaste 400 åren. Detta placerar hunden på andra plats av arter som har de flesta ärftliga sjukdomarna, bara överträffad av människan. Genetiska analyser av människans bästa vän kommer att hjälpa till att avslöja generna ansvariga för fysiska kännetecknen och beteenden som är unika för varje ras, lika väl som sjukdomar som dom också är mottagliga för såsom cancer, epilepsi, allergier, dövhet, blindhet, hjärtsjukdomar och höfledsdysplasi.

Mer än 60% av hundarnas ärftliga sjukdomar delas med människan och DNA-sekvenserna hos hund och människa visar totalt sett på större likheter med varandra än med mössens DNA.-sekvens. Sålunda kan hunden användas som modell att förstå många mänskliga sjukdomar och utveckla nya effektivare behandlingar utan biverkningar. Nog så viktigt är att genetisk forskning på hundar tros underlätta förståelsen för den genetiska koden till vanliga, genetiskt komplexa, sjukdomar som visat sig svåra att knäcka på människor. Hunden har troget tjänat människan på många sätt och dom är nu den bästa hjälpen genetikerna kan få!

Jag har startat ett genetiskt forskningsprogram på hund på Universitetet i Helsingfors, Finland.  Vårt mål är att samla in många raser med olika ärftliga sjukdomar för att försöka identifiera den genetiska defekten bakom sjukdomarna. Eventuella genupptäckter kan hjälpa oss att hitta DNA markörer och tester som kan användas till att med säkerhet skilja på drabbade, anlagsbärare och friska hundar. Det kan hjälpa rasklubbarna att förändra avelsprogrammet för att systematiskt kunna förebygga eller utrota sjukdomen i rasen. Detta är viktigt då det tillåter oss att behålla också anlagsbärande hundar i populationen och utveckla rasen på ett mera kontrollerat sätt.

För att kunna genomföra dessa studier behöver vi blod från drabbade hundar och deras friska hel- och halvsyskon och om möjligt deras föräldrar. Ju fler blodprov vi får in dess då fortare kan vi komma igång. Varken hundarnas namn eller ägarinformation kommer att röjas för någon, utan det kommer att behandlas konfidentiellt. Fast forskargruppen är ansvarig för projektet är vi tacksamma för all extern hjälp. 

Vi har nyligen också visat den genetiska styrkan i epilepsiforskning på hund genom att klona den första epilepsigenen, Epm2b (Lohi et al 2005) från en samling privatägda strävhåriga dvärgtaxar från Storbritannien. I dodecan identifierades en mutation av upprepad expansion i Epm2b genen, den första sjukdom man funnit orsakad av upprepad expansion utanför den mänsklig arvsmassa. 

Epilepsi drabbar 1% av mänskligheten. De flesta epileptiska symtomen är polygeniska rubbningar. Epilepsi är 5-10 gånger vanligare hos hund än hos människa. För närvarande är endast ett fåtal gener beskrivna hos människa, huvudsakligen i sällsynta stora familjer där man isolerat Mendeliansk epilepsi. Dussintals gener som bidrar till vanlig epilepsi hos människa behöver fortfarande identifieras. Den stora utbredningen av epilepsi hos flera olika hundraser ger stora möjligheter att identifiera fler verksamma gener, speciellt hos vanlig polygenisk epilepsi. Identifiering av gener hos hundar kan direkt testas på mänskliga epilepsipatienter för att påskynda kloning av mänskliga gener. Den här typen av forskning hjälper både hundars och människors hälsa vad gäller epilepsi och andra vanliga sjukdomar.  

Om du vill delta i denna forskingen, kontakta Tämä sähköpostiosoite on suojattu roskapostia vastaan, aseta javascripttuki päälle nähdäksesi osoitteen.  

Hannes Lohi, professor
Grupp ledare
Universitetet i Helsingfors och Folkhälsan Forskings Institutet
Biomedicum Helsinki 

Blanketter på svenska:

Instruktioner för att samla blodprover. Sända denna blankett till oss med blodprovet.

Epilepsiförfrågan. Fylla i blanketten om din epileptiska hund för att hjälpa epilepsiforskningen.

Tack så mycket!